Foto: Frisén

Strega - den självklara drottningen

var min första alldeles egna hund. Jag funderade på antingen saluki eller sky-terrier. Ifrågasätt inte mina rasval, för jag vet inte vad jag baserar dem på. :-) Nåväl, jag läste på om de olika raserna och började leta efter uppfödare för att få mer kött på benen. Den första jag fick tag på var Monica Nilsson, Kennel Baklava i Hällingsjö. Hon bjöd hem mig direkt för att få träffa hennes hundar och sedan behövde jag inte fundera längre. Salukin var rasen för mig och jag ville ha en tik med mycket svart i. Efter någon vecka så ringde Monica och berättade att det fanns en uppfödare i Halmstad som hade en svart-vit tikvalp kvar. Jag ringde Anne och fick komma och titta på hunden. Samma ögonblick jag fick syn på henne så visste jag att det där var min hund. En vecka senare fick jag hämta hem Strega.

Som valp blev hon biten av 3 olika schäfrar vilket gjorde att hon nonchalerade allt vad som liknade schäfrar efter detta. Dessutom så blev hon lite reserverad så jag gick en lydnadskurs med henne så hon skulle lossna lite. Det slutade med att hon blev kurs-etta och jag fick blodad tand för att börja tävla. Det var mycket funderande, tandagnisslan och tårar under vägens gång men som ni kan se på foto-sidan så lyckades det! Strega var väl en typisk orientalisk saluki, hon gjorde inte någonting om hon inte tjänade på det. Nej, jag kunde aldrig kräva att hon skulle lyda, hon gjorde som jag bad henne, bara om hon tyckte att jag förtjänade att bli åtlydd.

Flera stycken stöttade och tyckte det var roligt att jag visade den sidan hos salukin, men tyvärr glömmer jag nog aldrig när jag fick höra "Har man inte en vacker hund, får man ju hitta på något annat sätt att utmärka sig på"! Fult, och jag hoppas att de skyldiga har mognat trots sin, redan då, vuxna ålder, så inte fler behöver ta sådant.

Inte heller glömmer jag kritiken jag fick av Doktor Bodegård: Förvånansvärt goda rörelser till denna osunda anatomi..... :-P Rastypisk var hon inte men ett ljuvligt huvud hade hon både på in- och utsidan.

När hon var 4 år trasade hon sönder ett bakben riktigt ordentligt. Hon fastnade på ett sly, som gick in strax under knäet och rätt upp i höften på henne. Det blev operation (TACK BJÖRN!) och efter det lång konvalecens. Då fick jag kontakt med stretching, akupunktur och homeopati som sedemera blev min utbildning. Livet tar sig besynnerliga vägar. Efter det dog lydnaden ut. Hon kunde fortfarande föra sig som en vinthund, dvs sträcka ut i full fart obegränsat, men hon upptäckte ju också hur hon skulle utnyttja min blödighet. Skällde jag på henne fick hon ont i benet! Inte kunde jag ju ta i henne då, för jag ger mig attan på att om jag hade gjort det, så hade hon haft ont på riktigt den dagen....... Slug som en räv, var hon. :-)

Som 10-åring påbörjade hon sitt sista arbete som kaninvakt. Jag var ju övertygad om att hon skulle nypa ihjäl kanintrasan, men även där blev jag lurad. Det var en typ av hat-kärlek dem emellan. Kaninen revirpinkade i Stregas puff och Strega bevakade kaninen ute på gräsmattan. :-)

När hon blev 12 så började bakbensproblemen visa sig, hon saktade ner tempot på promenaderna och slutade hoppa upp i hundsängen, dessutom fick hon hosta. Successivt blev hon sämre och sämre. Det blev tätare och tätare mellan dagarna man tänkte: Hoppas hon har somnat in inatt, och man blev besviken när man hörde första hostningen.

En torsdag kändes det bara att nu är det dags, så jag ringde Björn och bad honom om hjälp. Han skulle komma på lördagen och ge henne sprutan. Strega hatade sprutor så det kändes så ruttet att putta över henne med något hon avskydde, men vad finns det för alternativ? På fredag eftermiddag hörde jag ett väldigt annorlunda ljud från hennes plats och hela hjärtat skrek att nu går hon! Barnen hann precis säga farväl till henne och jag höll om henne när hon drog de sista andetagen, fick kramp och panik och slocknade...... Jag hade gett henne lov att gå till hundhimlen genom att ringa Björn och då gick hon och lämnade ett hål så stort, så stort i hjärtat.

Det var sagan om det allra största aktrisen någonsin bland mina hundar, just DEN DÄR man bara möter en gång i sitt liv.